Stallmästaren web gif
Far_gif
Backa Fårgård
trns2017
Knarrhult2018
gimrarna
siltbergs hemsida
banner_180x120
Elitlamm_180x180
gdjh2015
ggi_loop
Banner-2017
default logo

#5 Fårpodden: Vi knyter ihop säcken + allt om flasklamm

Vi har pratat med några fårprofiler om året som gått och det som komma skall. Detta plus ett ordentligt inslag om hur man tar hand om flasklamm på bästa sätt.

Inslaget om flasklamm startar 31.30 in i programmet.

Mer information och programmet

Flasklamm

Flasklamm är ett kärt ämne som de flesta har erfarenheter av och åsikter om.
Det är nästan oundvikligt att få flasklamm ibland. Med lite tur så kan man adoptera bort dem efter ett tag men ibland drabbas man av sjukdomar eller andra problem (för hög fruktsamhet t ex) som gör att man helt plötsligt har ett eller flera flasklamm.

Många tycker att flasklamm är oekonomiska och ett slöseri med tid men rätt hanterade så kan de växa upp till normala lamm och faktiskt täcka sina kostnader om inte annat. Har de dessutom ett skinnvärde så finns det all anledning att ta hand om dem.

Läs om den norska modellen av rationell uppfödning av flasklamm här

Det är viktigt att de får en så bra start som möjligt. Om de redan vid födseln blir moderslösa så är det mycket viktigt att se till att de får i sig råmjölk, helst hela första dygnet. Man kan beräkna att ett lamm ska ha ca 50 ml per kg kroppsvikt tre gånger om dagen. T ex ska ett lamm som väger 4 kg ha 4×50 ml= 200 ml mjölk per måltid och de ska ha den här mängden 3 gånger om dagen. Ju yngre lammet är desto oftare behöver det få mat och då får man sprida ut mängden jämnt över dygnet så gott det går. 

Dessa mängder är ett bra rättsnöre att måtta efter men du avgör ju självklart om lammet behöver mera. Det ska vara rakt i ryggen och lägga på sig hull. Vissa flasklamm har varit så dåliga när man har tagit hand om dem så att de har svårt att lägga på sig så det får man också ha med i beräkningen.

Det allra smidigaste är att direkt vänja dem vid att dricka från en hink med nappar. Då kan man se till att de har fri tillgång på mjölk i hinken och de växer bättre. Hink med fri tillgång fungerar bättre under den kalla årstiden då mjölken håller sig flera dagar och det inte finns flugor. Då kan man diska hinken noga var tredje dag och sedan bara fylla på den där emellan.

Man kan också ge dem mjölken i en ränna eller spann. Då kan man behöva lära dem att dricka men de brukar förstå ganska snabbt. Fördelen med detta är att de inte kan bita sönder några nappar.

Ibland blir de lite lösa i magen när man börjar flaskmata dem. Då brukar det räcka med att ge dem några små doser kolpasta. Det finns färdigt på tub som man klämmer ut direkt i munnen på dem, ca ett till två tryck en gång om dagen i några dagar brukar göra susen. Om inte så får man undersöka om det är någon bakterie eller parasit de har drabbats av.


Om man har flera och ger dem i flaska kan det vara bra att ha handskar på sig så att de inte gnager sönder händerna i väntan på sin tur.

Flasklamm ska alltid ha tillgång på fint hö eller ensilage, kraftfoder och vatten. När de är tre veckor brukar de börja äta mer kraftfoder och det börjar blir dags att planera avvänjningen från flaskan/hinken. Som tumregel kan man säga att de ska vara minst tre veckor eller ha växt 10 kg från födelsevikten, dvs väga ca 13-15 kg, när man tar bort mjölkersättningen. Man kan börja med att dra in på någon måltid eller låta det ta slut i hinken under några dagar så att de får en motivering att söka sig annan föda. Men sedan är det ofta bäst med en tvär avvänjning. Då förstår lammet ganska snabbt att du inte kommer med mat och det lugnar sig. Man kan ta bort mjölkersättningen tvärt på en gång men det förutsätter att lammet verkligen har haft fri tillgång på kraftfoder och fint grovfoder så att det äter det.

Det finns ingen stor fördel med att vänta så länge som möjligt med att ta bort mjölken. Mjölkersättningen kostar, man blir bunden och arbetstiden kostar och ju äldre de är desto mer biter de sönder napparna och all mjölk rinner ut.

Ofta tycker jag att det brukar vara bra att ha någon tacka med i flasklammsgruppen. Det ska vara en äldre som kan vara lite som en trygghet, kanske någon mager som behöver äta upp sig lite. Kanske man har haft någon som har haft juverinflammation som man i alla fall vill sortera bort från de friska digivande tackorna. Se upp bara så att hon inte dricker ur mjölkspannen! En del gör det men då får man sätta lock på. 

Lammnäringar finns av olika märken liksom råmjölksersättningar. Det är ofta så när det gäller lammnäringarna att de fetaste ger de finaste lammen men det finns flera som är helt ok. Har man många lamm så är det en prisfråga.
De som har mjölkkor i närheten kan ibland tycka det är smidigt att hämta mjölk från korna och ge. Det är bra att syra mjölken och till detta finns syrningsmedel avsett för att syra mjölk till kalvar som är ekonomiskt att köpa.

Så fort lammet är avvant från flaskan/hinken så kan du släppa ut det med de andra lammen under förutsättning att det finns tillgång på samma sorts foder där som det är vant vid. Går de andra lammen på bete med sina mödrar så blir det tufft för ett litet lamm att bara klara sig på gräs. Då får man antingen ställa ut en foderautomat eller bygga en lammkanmmare som man har kraftfoder i men då kommer vissa av de andra lammen att äta där också så då kan ett bättre alternativ vara att ha det i en liten hage kanske med en tacka med trillingar så kan de ha en lammkammare med kraftfoder där.

Text och bild: Emma Rosenmüller

 

 

 

Adoptioner

För att lyckas med adoptioner krävs timing och sedan underlättar det om du har dräktighetsscannat och har en smula tur.

Ylwa Eriksson på Gotland arbetar mycket med adoptioner och hon resonerar så här:
En tacka har två spenar alltså bör hon ha två ungar. Så hon adopterar inte bara de uppenbara flasklammen utan även trillingar till tackor med ett lamm.

Det lättaste sättet att lyckas med en adoption är att ge tackan adoptionslammet precis innan hon ska lamma sin egen lammunge. Då är hon full av hormoner som gör henne mycket mottaglig för ett nytt lamm. Efter att hon har lammat så är hon mer på sin vakt och misstänksam mot allt nytt.

En annan sak som är viktig är att lammet inte är präglat på en annan mamma. Om du t ex tar en trilling som har levt med sin mamma i några dagar och ger den till en annan tacka så kommer lammet bara stå och ropa på sin mamma vilket försvårar adoptionen avsevärt. Så om du får lamm som du troligtvis kommer att kunna adoptera bort så är det bättre att de får bo i en avskild box för sig och att du flaskmatar dem under tiden. Om du har dräktighetsscannat så vet du ju om det är några med ett lamm kvar som ska föda.

Om du ska ta undan ett trilling/fyrlinglamm för adoption så ta alltid det största och starkaste. Det är bäst rustat att klara av en omställning till en ny mor. Mjölka ur råmjölk om tackan har och ge den från flaska. Annars får du ge den råmjölksersättning eller råmjölk från någon annan tacka. 

När tiden för adoptionen är inne börjar du med att kolla juvret. Se till att det kommer råmjölk ur bägge spenarna. Om det gör det så blöter du ner hela lammet (var noga med huvudet, magen och rumpan) med vatten och helst fostervätskor som kommer ur den födande tackan. Dessa fostervätskor innehåller mängder med doftämnen och annat som gör tackan mycket intresserad och hon slickar gärna på lammet och därmed knyts kontakten dem emellan.

Skulle nu tackan råka lamma fler lamm än du hade tänkt dig så kan det kännas lite snopet men om du har tackor som ska lamma ett lamm kvar så kan du alltid adoptera vidare till en av dem. Ta då en av de nyfödda som inte har hunnit fästa sig vid tackan än. Mjölka ur råmjölk och ge den i flaska.

Det går också att adoptera till lamm efter att de har lammat men det kräver lite mer passning, tålamod och tur. Tackans eget lamm måste vara ganska nyfött (dvs fortfarande blött). Då tar du undan det så att de inte kan höra varandra. Tvätta ur det i en balja med lite varmt vatten (spara vattnet!) och lägg det t ex i en stor kartong med halm i. Ta adoptionslammet och bada det noga i vattnet så att det får rätt lukt. Ge sedan lammet till tackan. Ibland är hon misstänksam och då kan det hjälpa att hålla henne lite så att lammet kan dricka. När hon då luktar i rumpan på lammet samtidigt som det dricker så bildas ett band dem emellan. Efter ca 30-60 min så kan man hämta lammet i kartongen och ge även det till modern. I bästa fall tar hon båda nu men ibland stöter hon bort sitt eget lamm som har varit borta. Då får man ta adoptivlammet och lägga i lådan ett tag, ca 15 min och se till att tackans lamm får dricka och lära känna tackan. När de verkar ha fått kontakt så tar man tillbaks adoptivlammet. Så kan man få hålla på och alternera lite tills hon accepterar båda lammen.

Om tackan inte verkar helt övertygad så kan man binda upp henne med grimma eller halsrem så pass kort att hon inte kan stånga lammen. Det finns även adoptionsgrindar man kan använda. Dessa fixerar tackans huvud utanför boxen så att hon inte kan lukta på lammen och på så vis ska hon resignera snabbare. Adoptionsgrindar används främst då man gör svårare adoptioner t ex om en tacka förlorar sina lamm när de ännu är ganska unga och man vill adoptera över ett nytt lamm eller två till henne. I snitt så tar det ca 5 dagar för en tacka att ge upp och acceptera ett nytt lamm så därför måste man vara utrustad med ett enormt tålamod och vara beredd på att hålla i en tacka, flera gånger om dagen, som hoppar och sparkar så att lammet ändå får äta. Det kan också vara bra att mjölka ur lite om hon har för mycket mjölk så att juvret inte blir spänt och ömt. Lägg mjölken i frysen! Vissa tackor kommer på att om de lägger sig ner så kommer ingen åt maten. Det är bara att stoppa in en upp och ner vänd hink eller back under magen/bröstet på dem när det är dags för lammet att äta så kan de inte lägga sig ner.
Det märkliga med sådana adoptioner är att ofta så vänder det plötsligt. En dag får lammet äta och hon skyddar det om man kommer nära. Då är det bra att ha kvar dem i boxen ett par dagar till så att man ser att det verkligen fungerar.

När man ser det så här i text så kan man undra om det verkligen är värt besväret att adoptera, flasklamm är ju mycket enklare. Det är värt det alla gånger. Lammet får tillgång på förstklassig föda, det är billigare än lammnäring, du slipper ha dem springandes skrikande efter dig som flasklamm gärna gör, tackans fulla potential utnyttjas och har hon två lamm så minskar risken för ett snett juver.
Var därför inte rädd för att adotera till två lamm om tackan har förlorat alla sina.

Text: Emma Rosenmüller

Lamning

Inför lamningen är det viktigt att tackorna är i gott hull och har blivit rätt utfodrade. Då föds det friska starka lamm och tackan producerar bättre råmjölk och mera mjölk.

Det finns lite olika tecken på att lamningen närmar sig:

Ofta sväller juvret upp så det verkligen ser sprängfullt ut precis innan lamningen.

Tackan drar sig undan flocken.

Området under svansen blir svullet och rosa.

De sk hungergroparna som sitter på var sida om länden kan börja framträda tydligare.

Längs med svansroten sjunken hullet in och den framträder mer.

Det börjar komma slem ur slidan.

Hon bäddar genom att krafsa med frambenen och sedan lägger hon sig och ställer sig upprepade gånger.

Om det är någon annan tacka som lammar så kan hon vara mycket intresserad av det och försöka slicka på och stjäla hennes lamm när de föds. Det bästa brukar vara att stänga in denna sk lammsjuka tacka i en box tills hennes egen lamning kommer igång. Det brukar inte vara utan högljudda protester som hon hålls boxad, ibland försöker de även klättra ut eftersom hormonpåslaget är så stort.

Om allt är normalt så brukar det först komma en fosterblåsa fylld med vätska som banar väg för lammen. Sen brukar man kunna se klövarna och då är det bra att se åt vilket håll klövtån pekar. På mörka lamm i synnerhet, men även på ljusa så kan man se klövtån som en vitare fläck. Om lammet ligger rätt så ska de ljusa spetsarna på klövarna peka uppåt, om tackan står. Pekar de neråt så är det med stor sannolikhet bakklövar och då måste man på en gång hjälpa till att dra fram lammet. Tackor kan föda lamm som ligger baklänges men risken är att de fastnar på bröstkorgen och att navelstängen brister eller kläms. Då får de inget syre eftersom huvudet är inne i tackan så det är inget att chansa på.

Varianterna på fellägen är nästan oändliga men det viktigaste är att hålla god hygien, använda mycket glidmedel och känna sig fram lugnt och metodiskt.

När lammet har föds så brukar tackan slicka det rent och ibland krafsa på lammet för att det ska resa sig och söka mjölk. Det är anmärkningsvärt hur snabbt ett friskt lamm med bra instinkter kommer upp och hittar spenen, det kan gå på några minuter.

Det är alltid bra att gå fram och dra ur en liten skvätt mjölk ur varje spene direkt när de har lammat för att kontrollera att det finns mjölk och att det inte sitter hårda vaxproppar i vägen. Ibland kan det vara som vaxklumpar i mjölken så att det blir stopp men det är bara att mjölka ur någon gång eller två så brukar de inte uppkomma mer.

Det är mycket viktigt att försäkra sig om att det nyfödda lammet får i sig råmjölk. Mer om detta kan du läsa i artikeln "Minskad lammdödlighet med bra råmjölk". 

Om det är en förstagångslammare så är det viktigt att se att lammet verkligen få komma till. Ibland står de ovana mödrarna inte riktigt still och då kan man behöva hålla i tackan och hjälpa lammet fram till spenen. När lammet börjar dricka så brukar polletten trilla ner och de lugnar sig.

Har du dräktighetsscannat tackorna så vet du med ganska stor säkerhet om alla lamm har kommit ut. Om efterbörden har kommit ut så är det ett säkert tecken på att hon är klar. Ibland kan det dröja några timmar innan den kommer ut så då får du läsa av tackan; om hon verkar lugn och nöjd och inte fortsätter med sitt krystarbete så kan det nog vara klart. Ofta äter och dricker hon lite och pysslar med lammen. Om hon verkar orolig eller slö eller visar något annat udda beteende så kan det vara bäst att försiktigt känna efter med handen om det är något lamm kvar. Man ska inte vänta för lång tid eftersom det ofta handlar om ett felläge, dött lamm eller att tackans krafter börjar ta slut och då är det lika bra att hjälpa lammet ut.

Om lammen föds svaga så kan man behöva hjälpa dem fram till spenen så att de får sin första smak på råmjölk. Man kan klämma in en skvätt i munnen när de har fått in spenen så brukar de börja suga. Det är också bra att klappa dem lite i rumpan för att härma tackans puffar som stimulerar dem till att dricka. Om de har sugreflexer men det är svårt av någon anledning för dem att dricka så kan man mjölka ur lite råmjölk, ca
1,5 dl och ge i flaska. Lamm som är så svaga att de i princip saknar sugreflexer är det bäst att sondmata. Försöker man flaskfodra dom så är det stor risk att de får mjölken i lungorna. Sondmatning har också den fördelen att man vet hur mycket lammet har fått i sig.

Förutom att man alltid ska ha en ren halmbädd så är det även bra att behandla naveln på de nyfödda lammen. Man kan doppa den i en lösning av jod och alsolsprit eller köpa särskild navelspray. Det viktiga är att medlet är uttorkande och bakteriedödande eftersom det ska förhindra att bakterier tar sig in i lammet via navelsträngen. Om de gör det kan bakterierna ge upphov till en rad besvärliga sjukdomar som ledinflammationer och klövbölder.

Om tackan av någon anledning inte kan ta hand om ett eller flera av sina lamm så är det allra bästa om man kan adoptera bort det. Om det inte finns någon lämplig fostermor så får man föda upp det som flasklamm.

Text: Emma Rosenmüller

 

Dräktighetsscanning

Carl Williams kommer till Sverige varje år i november och januari för att dräktighetsscanna våra tackor. Antalet tackor och besättningar ökar år för år. Det är glädjande att allt fler har upptäckt detta fantastiska hjälpmedel. Ett problem är dock att än så länge har vi bara Carl. Tiden är knapp och han jobbar nästan dygnet runt vid högsäsong!

Det är därför viktigt att du underlättar hans arbete så mycket som möjligt. Du kan när som helst på året anmäla dina tackor till scanning. Ju tidigare du anmäler desto lättare blir det att planera för dem som organiserar scanningen i olika delar av Sverige. Nu scannar även Martin Sjunnesson. Hans kontaktuppgifter hittar du längst ner.
Fördelar med scanning:
1.
Du vet vilka tackor som är obetäckta och kan ta ställning till vad du ska göra med dem. Är det många så kanske du släpper bagge igen eller så behöver du bara underhållsfodra dem under vintern – sparar pengar.

2. Du kan dela in tackorna i grupper efter hur många ungar de ska ha och fodra dem så mycket de behöver – sparar pengar och ger friskare tackor och starkare lamm.

3. Du kan beställa rätt mängd öronmärken – sparar pengar eller räddar dig från att stå där med för få märken mitt i lamningen.

4. Vid lamningen vet du hur många lamm som skall födas. Om du hjälper en tacka att lamma så vet du om hon har flera ungar i sig som du också ska hjälpa till världen. Obs! Om tackan beter sig underligt (är slö, krystar, orolig etc) efter att det scannade antalet lamm är ute så kan det vara bra att känna efter igen att det inte ligger kvar någon unge. Var alltid försiktig och rentvättad när du hjälper till vid lamningen.

5. När det uppstår adoptionssituationer så kan du lättare adotera bort lamm mitt i en pågående lamning och då få bättre resultat. Du kan t ex adoptera en unge till en som håller på att lamma, som du vet bara skall ha en unge. Det kan också vara en tacka som ska ha flera men där en eller fler ungar är dödfödda – sparar pengar och arbete med flasklamm!

6. Ibland ser Carl att en tacka har något problem; t ex en cysta i livmodern. Då kan du ta bort det djuret istället för att spara den till nästa år och hoppas på bättre tur.

Behöver du fler argument??

När skall tackan scannas?
Vid 40 – 80 dagars dräktighet är resultatet nästan 100%. Tidigare kan
endast dräktig eller icke dräktig konstateras. Efter 90 dagar är fostren så stora att de kan skymma varandra!

Riktvärden:

Baggsläpp Scanning
Augusti – September November
20 September – 20 Oktober December
20 Oktober – 20 November Januari

Den stora ruschen är januari, då scannas ca 15 000 tackor i Sverige.
Ni som har betäckning på andra tider på året får ringa Martin Sjunnesson efter som Carl reser hem till Nya Zeeland i mitten av februari. Martins kontaktuppgifter står längst ner.

Råd vid scanning:

·         Carl skall få plats att sitta på vänster sida om buren och det är bra om den med märkfärg står mittemot. Det blir rörigt om man vill ta id-nr samtidigt eftersom det går så fort. Det smidigaste är att färgmärka tackorna och göra det i lugn och ro när Carl har åkt, så minskar också risken för fel.

·         Det skall helst inte vara några starka lampor som lyser ovanför där Carl skall vara.

·         Har du en större besättning, finns inte tid att läsa öronnummer! Snabbaste sättet att märka är med sprayfärg. Många märker 1-dräktiga med en färg, trillingar och fler med en färg och tvillingar omärkta. Vill man ha system där man även märker ut tid för födsel kan ett sätt vara att man sätter färgkoden fram vid huvudet eller på rumpan, beroende på om de skall ha tidigt eller sent på säsongen. Då måste även tvillingar sprayas. Det viktigaste är att det inte blir för mycket för en själv att hålla ordning på. För dem som säljer ullen vill det till att färgen går bort.

·         Tackorna skall inte ha ätit alls samma dag som scanningen, då kan fostren skymmas av mat. Detta innebär att du inte heller ska fodra mycket på kvällen innan så att de går och äter på natten och tidig morgon. Om du fodrar med hela rundbalar så gäller det att planera så de tar slut eller stänga bort djuren från dem i god tid. Du ska heller inte strö en massa halm dygnet innan scanning för då går de och äter detta istället. Att se till så att de inte har buken full av grovfoder är en av de viktigaste sakerna att tänka på för att få ett tillförlitligt resultat vid scanningen.

·         Carl behöver tillgång till ljummet vatten som han skall ha i sin apparat, bara några liter behövs.

·         Kontant betalning med pengar eller med check – han tar inte Visakort längre.

·         Sortera tackorna när Carl har åkt.
Välkomna!
Kaj Sjunnesson
Lammproducenterna

Vid anmälan vill vi veta:
– När baggen släpptes.
– När baggen togs bort.
– Hur många tackor som ska scannas, varav tacklamm.

Om du har frågor eller vill anmäla dig så kan du ringa oss:

Gotland:
Noveberscanning:
Ingegerd Sahlsten
0498-26 11 98 alt
0738-18 01 89
Januariscanning:
Per-Johan Eriksson
0498-580 79 alt
0705-15 80 79

Övriga landet:
Kaj Sjunnesson
0152-302 63 alt
0703-02 63 02

Dräktighets- och muskelscannare
Martin Sjunnesson
0705-98 14 43