gdjh2015
Tranas2020
Knarrhult2018
Banner_Faravelsforbundet_180x120px
Far_gif
banner_180x120
ggi_loop
Siltbergs_banner2020_2
Wiromin2020_liten
Elitlamm_180x180
Backa Fårgård
gimrarna
Banner-2017
Stallmästaren web gif
default logo

Mota djursjukdomar i grind

Långväga djurtransporter, besökare utan skyddskläder och en övertro
på att djurägare blir förvarnade i tid.

Det är faktorer som påverkar
möjligheterna att förebygga och bekämpa utbrott av allvarliga
djursjukdomar i lantbruket, visar Maria Nöremark i en avhandling
från SLU.

Vissa djursjukdomar är så allvarliga att
det anses vara ett samhällsintresse att hålla dem borta från svenskt
lantbruk. Det handlar om sjukdomar som medför stora ekonomiska
förluster, som innebär stort lidande för djuren eller som kan göra
människor svårt sjuka. Exempel som varit aktuella i Europa under
senare år är mul- och klövsjuka och svinpest, och i Sverige
fågelinfluensa samt grissjukdomen PRRS
.

Möjligheterna att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar
påverkas av många faktorer. Hur snabbt en nyinkommen sjukdom upptäcks,
avgörs bland annat av djurägarnas egna kunskaper. När ett utbrott sedan
ska bekämpas är det viktigt att information kan nå ut till alla
djurägare. Spridningen av sjukdomar mellan gårdar påverkas starkt av
mängden transporter av levande djur, men också av smittskyddsrutiner,
som att det används rena skyddskläder vid gårdsbesök. Maria Nöremark
har i sitt doktorsarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet och Statens
veterinärmedicinska anstalt undersökt alla dessa faktorer.

Enskilda gårdar kan ha stor betydelse för smittspridningen
När
Maria Nöremark gick igenom de inrapporterade svin- och nöttransporter
som gjordes mellan svenska gårdar under drygt tre år visade det sig att
de flesta besättningar inte hade några eller bara ett fåtal direkta
kontakter med andra besättningar genom djurförflyttningar. Samtidigt
fanns det ett antal besättningar som hade omfattande kontakter och som
därigenom skulle kunna ha stor inverkan på smittspridningen. En
fördjupad analys visade också att en del gårdar med få direkta
kontakter kan ha många indirekta kontakter, genom handel med gårdar som
i sin tur köper djur från många gårdar.

Flertalet förflyttningar gjordes inom en radie på 10 mil från
ursprungsgården. Det förekom dock längre förflyttningar; upp till 120
mil för nötkreatur och 100 mil för grisar.

– Att det förekommer så pass långa transporter stödjer tankarna på
att det bör införas ett totalstopp för transporter av mottaliga djur om
mul- och klövsjuka skulle upptäckas i Sverige, säger Maria Nöremark.

Sämre rutiner på små gårdar och i vissa yrkesgrupper
En
enkätstudie visar att smittskyddsrutinerna på svenska gårdar varierade
mycket. Generellt var rutinerna bättre på gårdar med enbart grisar än
på gårdar med nötkreatur, får, getter eller blandade djurslag.
Smittskyddet var också bättre på gårdar med större besättningar än på
gårdar med få djur.

Enkäten visar också att en del djurägare förväntade sig att bli
informerade i tid innan ett utbrott, för att hinna förbättra sina
rutiner – utan att tänka på risken för smittspridning innan det första
fallet har upptäckts.

Hur ofta besökare använde skyddskläder varierade också. Bäst var
rutinerna bland veterinärer och seminörer, medan de var sämre bland
t.ex. djurtransportörer (som ofta var inne i stallarna).

– Enkäten visar att smittskyddsrutinerna på gårdsnivå och bland besökare behöver förbättras, säger Maria Nöremark.

Bättre kunskapsläge på gårdar med stora besättningar
Som
en följd av utbrottet av grissjukdomen PRRS* sommaren 2007 undersöktes
djurägares sjukdomsmedvetenhet och informationssökning. Det framkom att
djurägare med stora besättningar var väl medvetna om sjukdomen, men att
vissa djurägare med små besättningar inte hade nåtts av informationen
och därmed inte visste om att det varit ett utbrott. En fjärdedel av
djurägarna hade ändrat sina smittskyddsrutiner under utbrottet.
Djurägare som bodde nära utbrottet sökte i större utsträckning själva
efter information än de som bodde på större avstånd. Svenska
Djurhälsovården ansågs vara den viktigaste och pålitligaste
informationskällan, följt av de veterinära myndigheterna
(Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA).

Resultaten från avhandlingen är ett underlag som kan användas för
att förbättra det arbete som görs för att förebygga och bekämpa
allvarliga djursjukdomar i Sverige.

* Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome
är en smittsam virussjukdom som orsakar fortplantningsstörningar och
luftvägssjukdom hos gris.


Veterinär Maria Nöremark, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarade sin avhandling Infection through the farm gate. Studies on movements of livestock and on-farm biosecurity, fredagen den 5 mars i Uppsala.
Opponent var Dr Armin Elbers, Central Veterinary Institute of Wageningen, Nederländerna

Mer information: Maria Nöremark, 018-67 44 34, maria.noremark@sva.se
Maria
arbetar som veterinär epidemiolog vid enheten för sjukdomskontroll och
smittskydd vid SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt).
Doktorsarbetet är genomfört i samarbete mellan SLU och SVA.